Framtiden nu

Läste just denna bloggpost av Mark Pilgrim på Google. Vet inte varför men den slog an en nerv.

Jag insåg just att jag måste följa upp de förutsägelser jag gjorde inför 2009 i slutet av 2008.

Insåg just att det inte gått så bra. Längre utläggning kommer senare. Nåja, bättre lycka nästa år?

Det slog mig häromdan när jag spelade Uncharted 2: Among Thieves – det är den logiska uppföljaren till Time Crisis.

Time Crisis är ett arkadspel med två enkla saker: en ljuspistol och en pedal. När pedalen är nedtryckt står man upp och kan skjuta och bli skjuten. När man släpper pedalen gömmer man sig och laddar samtidigt om. Spelet går helt på räls och så fort man skjutit alla i en scen går spelet vidare till nästa. Enkelt och genialt. Själv har jag lagt i alldeles för mycket pengar i både Time Crisis 1 och Time Crisis 2. Kolla gärna in första banan på Youtube. Grafiken känns för övrigt hopplöst utdaterad!

Spelet hade också en fan-made FAQ på nätet som ägnade hela FAQ:n åt att berätta storyn till spelet på ett hopplöst komplext sätt över hundratals sidor. Den som har spelat Time Crisis vet att den enda antydan till story man får är under 30s lång. Sen fortsätter spelet på klassiskt manér med att man ska skjuta alla man ser.  Storyn bjuder inte på någon direkt Norénsk kvalité för att säga det milt. Jag försökte hitta FAQ:n men den verkar ha försvunnit från Internets yta. Bonuspoäng till den som kan gräva upp den!

Men efter att ha spelat Time Crisis 1 och 2 har de senare uppföljarna, bland annat Time Crisis 4 till PS3 inte stått sig. Det gör däremot Uncharted 2! En enkel och snabb spelmekanik med lite problemlösning. Likheterna är slående: hur man gömmer sig, hur fienderna ser ut, den enkla snabba storyn. Träffar jag någonsin utvecklarna Naughty Dog ska jag fråga om de var inspirerade av Time Crisis.

Förutom tidspressen från Time Crisis är Uncharted en värdig ersättare.

Okey jag erkänner, det är en lögn, jag är inte så stor på Twitter.

Men dock har jag fastnat för Twitter. Det är helt enkelt ett väldigt användbart verktyg i jobbet. Och det är just det som är intressant med Twitter, de flesta använder det i jobbet, inte som en fritidssysselsättning (jämför med Facebook). Det är fascinerande hur ett gammalt företag som Ericsson som aldrig har haft någon kredibilitet i bloggosfären har lyckats skapa sig ett av Sveriges största Twitter-konton och genom det kommit med på både ProgrammableWeb och Reddit.

Den normala reaktionen (inklusive min egen upp till för några veckor sen) var att jag är ointresserad av att läsa om vardagen hos folk jag inte känner. Det finns säkert de som använder Twitter till det men jag har varit positivt överraskad över avskanden av information om vad folk äter till frukost som annars brukar vara en plåga på Facebook.

Twitter är en publik konversation där man kan se nyheter eller diskussioner sprida sig och vill man göra sin åsikt hörd hjälper det att finnas på Twitter. Intressant är också att Twitter har helt plötsligt gjort det okey för vem som helst inom ett företag att uttala sig publikt. På Sprint’s Developer Conference i Santa Clara, CA hade över hälften av talarna en länk till sitt eget personliga Twitter-konto, inte en länk till något tråkigt politiskt korrekt Twitter konto som drivs av marketing-avdelningen hos företaget. Ta till exempel produktchefen för Windows Mobile. Hur fantastiskt är det inte att kunna nå honom direkt? Det är en av många anledningar till att jag börjat med Twitter.

En annan är att jag ofta läser jag något som jag vill se andras reaktion på. Ett blogginlägg är overkill för att bara skicka en länk. Twitter är mellansteget jag har saknat.

Hittills har jag hållt mitt Twittrande och bloggande separat men från och med idag är bloggen Twitterifierad, enjoy och glöm inte att re-tweeta mig!