Framtiden nu

Those of us who have been in the mobile industry for a (too) long time remember the advent of video calling some five years ago. What a failed launch that was.

But suddenly I am excited again now that Apple is re-launching videocalling.  Maybe that is just because I like technologies that seem like they are from the future and want to be excited by videocalling. Or maybe I am just a big Apple fanboy.

Source: Apple PR. The man in the picture is not related to the text. But he looks like a really nice guy.

But to be fair, videocalling á la Telia and Tre in 2005 had some key differences to the videocalling that Apple is launching.

The first difference is that Apple requires you to be connected over Wi-Fi, 3G is not supported. This might seem like a problem at first but in reality I think it is a fair limitation. There really is no use-case for videocalling someone that is out and about (except special cases like people using sign-language). I use video with Skype alot when I am out travelling. Sitting in a hotel room and using video adds something to the conversation instead of being a distraction. And judging from the Apple promotional videos, this seems to be the use-case they are targeting.

The second important feature of FaceTime is that you can switch to video during a normal call. That also makes sense. I remember trying to do videocalls five years ago, a common use case was that you were talking to someone and they wanted to show you something and suddenly you wanted to have video. But then you had to hang up and make a videocall which cost five times as much as a normal call. Which you were to lazy to do.

The only thing that worries me is that mobile operator may be forced make changes in their network to support the feature, at least it sounds like that in this post. That would delay any launch outside of the US significantly.

So, what do you think, do you see yourself using FaceTime?

I spent some time last week playing around with the Sony Ericsson X10. One of the key features is it’s integrated facebook/Twitter/addressbook application named TimeScape. It is meant to be a signature application that will distinguish SonyEricsson from other Android phones.

One might think that creating a Twitter client is easy. It is not. Once you go serious with Twitter there are only two ways to use Twitter: via twitter.com on your desktop computer or a dedicated client on your mobile phone such as Tweetie or Tweetdeck. After playing around with TimeScape I believe SonyEricsson have seriously underestimated how difficult it is to create a decent Twitter client. If SE are serious about their new found love for Twitter they need to buy Tweetdeck/Tweetie and make it an SonyEricsson-only application (which would be a huge loss to me since I rely on Tweetdeck)! At the moment TimeScape is a fun and cool demo app, not an app that people will use.

This brings me to their second “signature” appliaction, MediaScape.  MediaScape is supposed to organize my photos, videos and music. The problem being that about 100m users already have such an application called iTunes which Apple have spent the last ten years perfecting. Although there is alot of hate in the blogosphere around iTunes (much which I agree to) I still consider it a succesful product given that it is widespread and well used both by techies and non-techies. Are SE ready to invest in creating a better user experience than iTunes?

My point being: if SonyEricsson are serious about competing in the social media space they better be ready to invest, it is going to be a tough ride.

Ingen verkar ha missat att skriva om Googles egna telefon “Google Nexus One”, både DN, IDG och Ny Teknik skriver om den men jag saknar analys av vad den betyder. Nexus One är säkert en bra telefon. Men det är ointressant om Nexus One är en bra telefon eller inte.  Telefonen i sig och hur den säljs är viktigt ändå.

I USA är man som kund mer låst till sin mobiloperatör än i Sverige och resten av Europa. Det betyder att man i USA i första hand väljer sin operatör och i andra hand vilken telefon man vill ha. Bakgrunden till att det blev så i USA är ganska komplex men har att göra med att det en gång i tiden fanns tre olika system för mobiltelefoni där medan vi i Europa bestämde oss att bara använda GSM (och dess vidareutveckling UMTS, dvs 3G).

Apple var den första att försöka ändra den trenden när man släppte iPhone. iPhone var klart och tydligt en Apple-produkt, inte en AT&T-produkt. Sen att den såldes exklusivt med ett AT&T-abonnemang var mindre viktigt. Med andra ord: du valde i första hand att köpa en iPhone, sen att du blev tvungen att använda operatören AT&T var en bisak.

Google tar nu detta til sin logiska slutsats: du väljer i först vilken telefon du vill ha. I andra hand vilken mobiloperatör du vill ha.

Just nu kanske det inte kommer att påverka så mycket. Men det kommer att börja göra skillnad inom några år. AT&T håller just på att bygga ut nästa generations mobiltelefoni: 4G (“LTE”). I Sverige blev Telia först med att lansera 4G i höstas. LTE skiljer sig från GSM (2G) och UMTS (3G) i att den inte innehåller något stöd för röstsamtal eller SMS (en rolig video cirkulerar för övrigt på Youtube om detta)!

Allt förutom internet-access från mobilen blir iochmed 4G en tilläggstjänst. Självklart kommer alla mobiloperatörer idag fortfarande att erbjuda röstsamtal och SMS. Men du som konsumet kommer inteatt vara bunden till att köpa röst och SMS av Telia bara för att du råkar ha ett Telia-abonnemang, du kan lika gärna köpa det av, just det: Google.

Och Google har redan positionerat sig för att ta den rollen genom att lansera Google Voice. Telia och alla andra operatörer måste isåfall börja konkurrera mot Google på att leverera en billig och bra SMS och röstsamtalstjänst. Vem tror du kommer att bli bäst på att driva ner kostnader i en sån match? Svenska TeliaSonera eller en amerikansk bjässe som spenderat de senaste tio åren på att slå sönder existerande affärsmodeller och göra attraktiva tjänster?

Jag uppgraderade igår min iPhone till den nya mjukvaran, OS 3.0. Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag är otroligt imponerad! Att en 2 år gammal telefon helt plötsligt får en mängd buggfixar och nya funktioner har hittills varit okänt i mobiltelefonsvärlden. Affärsmodellen kring iPhone är helt enkelt klockren – den gynnar både mig som konsument och Apple.

Jag hoppas innerligt att andra tillverkare tar ansvar för att uppdatera sina prylar på samma sätt som Apple.

Nu kommer bara frågan vad som kommer att finnas i OS 4.0. Spekulation och gissningar är ju min starka sida Jag tror följande:

- Apple kommer inte annonsera några större förändringar i 3.0, det kan komma några mindre buggfixar men inga stora nya funktioner.

- OS 4.0 kommer att vara exklusivt för iPhone 3GS

- 4.0 kommer inte att innehålla några stora förändringar som 2.0 och 3.0 gjorde utan fokusera på att förbättra “kärnan” i iPhone (browsing, kartfunktioner, sms, röstsamtal).

För sju år sen skrev jag ett  exjobb om Bluetooth (exjobbet är för övrigt inte något av mina stoltaste verk). Jag tyckte det var en ganska cool teknik då, men kom till följande slutsats:

It is my prediction that Bluetooth still has at least 3-4 years of researching and testing before it can be regarded to be such a mature technology as TCP/IP. When working with Bluetooth always assume that modules and stacks from different manufacturers will be incompatible.

Jag minns vilken frustration jag kände efter att ha spenderat 10 veckor med att försöka få olika Bluetooth-dongles och specialbeställda chip att prata med varandra. Jag är imponerad av mig själv att jag lyckades formulera mig så diplomatiskt i mina slutsatser! Det jag borde ha skrivit är att Bluetooth sög och var oanvändbart. Efter att ha läst igenom exjobbet och tagit en liten tripp längs “memory lane” minns jag hur otroligt dåligt Bluetooth fungerade när jag gjorde exjobbet. Några kompisar försökte spela sänka skepp mellan två Ericsson T68-telefoner över Bluetooth men telefonerna kunde inte ens hitta varandra. Men exjobbet var en värdefull läxa i att man aldrig ska lita på standarder.

Ett tag innan jag hade avslutat exjobbet hade Joel Spolsky argumenterat på sin blogg att bra mjukvara tar tio år. Jag tror han har helt rätt. Att skapa en internationell och välfungerande standard tar tio år (en standard i det här fallet är bara en mängd mjukvara implementerad enligt en specifikation).

USB är ett annat exempel. Jag hörde talas om USB första gången 1995. Premissen med “one cable to rule them all” var fantastisk. Det är nästan plågsamt att tänka tillbaks på tiden då man hade serieportar (små OCH stora) för möss och andra tillbehör, LPT-portar för skrivare och scanners, PS/2-kontakter för möss och tangentbord och Game-ports för Joystickar. Men USB-kablarna var dyra och drivrutinsstödet ännu sämre. När jag helt slutade använda stationär dator 2001 och gick över till laptop fanns fortfarande de klassiska PS/2 portarna kvar för extern mus och tangentbord. Nån gång efter det släppte världen allt som inte var USB. Idag, fyra år efter den magiska tio-års gränsen är USB så etablerat det kan bli. Bluetooth blev en officiell standard först 2002. Om vi följer samma logik har vi alltså fortfarande tre år kvar innan Bluetooth hamnar på den nivå som USB är idag.

Efter mitt exjobb har jag inte köpt en enda Bluetooth-pryl (förutom mobiltelefon). Jag bestämde mig redan då för att Joel hade rätt och att det var minst 10 år kvar innan Bluetooth skulle bli användbart! Dock ruckade jag lite på det häromdan när jag inte kunde motstå att beställa ett Bluetooth-headset genom jobbet. Hittills är mitt betyg nja – Bluetooth har kommit längre än jag trodde men det fungerar inte på samma självklara sätt som USB gör.

Jag kopplade ihop det med min dator på jobbet (Vista), min mobil (iPhone), min dator hemma (MacBook Pro) och min PS3. En sak som stör mig enormt med Bluetooth är att saker som självklart borde fungera inte är garanterade att fungera. Till exempel finns det en “profil” som heter headset som låter dig använda en pryl som headset och en annan profil som låter dig lyssna på musik i stereo (A2DP). PS3 stödjer inte A2Dp vilket betyder att det går att använda headsetet för att prata med folk i multiplayerspel och höra dem prata, men du kan inte få spelljudet genom headset, go figure! iPhone stödjer inte heller A2DP men det kommer för 3G versionen i och med OS 3.0 som kommer i sommar. Vista och OSX 10.5 (Leopard) stödjer dock båda A2DP. Tråkigt nog har Microsoft inga egna Bluetooth-drivrutiner utan man måste förlita sig på att datortillverkaren har lagt med vettiga drivrutiner. Apple:s implementation är däremot genomtänkt och fungerar perfekt. Drivrutinerna till Vista fungerade så dåligt att jag med jämna mellanrum måste para om headsetet med Vista.

Parningen av Bluetooth är och förblir ett problem. Det är än så länge alldeles för komplicerat att lyckas para ihop ett headset med en dator eller mobiltelefon.  Detta är det som återstår att lösa inom den magiska tio-årsgränsen.

Nokia och Apple har båda demonstrerat en lösning. Nokia har demonstrerat hur man parar ett headset med en telefon genom att hålla dem brevid varandra. Ett lysande exempel på Near Field Communication (NFC). Apple har gjort en liknande lösning, men som vanligt är Apple speciella och använder inte öppna standarder som NFC. Istället gjorde de en speciell dockningsstation där man kan ladda både headset och iPhone. Så fort man laddar iPhone tillsammans med ett headset paras de ihop automatiskt. Enkelt och genialt.

Det här är vad som återstår för att göra Bluetooth användbart. Kommer andra tillverkare att förstå enkelheten i Nokia och Apples lösningar?

Jag vet inte varför men av någon anledning finns det en tro att det finns en massa fantastiska mobiltjänster som bara väntar på att bli upptäckta. Ta till exempel den i övrigt jättebra föreningen Excitera från KTH, de arrangerar i år tävlingen Excitera Mobile Cup där studenter ska bygga den bästa mobilapplikationen. Telenor försöker också och har det senaste året gjort reklam för Telenor Mobilstart och trott att utvecklarna ska flockas och bygga nya innovativa applikationer som de och utvecklarna kan tjäna pengar på.

Jag var själv med i Excitera Mobile Cup ett år (och kom sist, men är inte bitter ). Vinnaren var ett mobilspel. Jag har inget emot mobilspel men jag tycker det är väldigt talande. Eftersom jag själv jobbar i mobilbranschen så ser jag tydligt vilken typ av tjänster som är lyckade (ur ett tjäna pengar perspektiv): spel och ringsignaler.

Mobilbranschen måste komma från tanken att det finns en massa killerapps som bara väntar på att bli upptäckta, bara man gör det tillräckligt lätt för utvecklare att bygga dem.

Men iPhone då? App Store är ju så otroligt lyckat!! Well.. jag höll nästan på att bli motbevisad när iPhone kom – App Store är fantastiskt! Men den som tror att App Store står för innovation misstar sig. Den populäraste applikationen i kategorin underhållning är fortfarande iFart, ett program gör olika pruttljud när man trycker på en knapp. De populäraste programmen överlag är webbwidgets, spel och annat roligt, titta själva:

http://www.apple.com/webapps/index_top.html

Några gissningar om framtiden utifrån de här tankarna:

• De populäraste applikationerna i Googles egna App Store och Nokias motsvarighet kommer att vara webbwidgets och spel.
• Likaså, vinnaren i Excitera Mobile Cup kommer att vara i kategorin nöje eller en webbwidget (dvs en applikation som kör att du kommer åt vanliga webbsidor på ett smidigt sätt i mobilen). Tävlingen kommer inte att leda till att några innovativa program.