Framtiden nu

Jag spelade just igenom Resistance 2 till Playstation 3. Ett spel som IGN har ratat “incredible” och som har en metarating på 87/100 hos Metacritic. Jag är definitivt imponerad, spelet är ett duktigt hantverk. Men jag är samtidigt besviken och kan känna hur lite som har hänt sen Half-Life kom ut 1998.

Half-Life representar det första spelet som lyckades blanda en FPS med en bra och genomtänkt storyn. Introt är numera legendariskt och används som undervisningsmaterial i kurser inom dataspelsutveckling*. Resistance 2 har självklart snyggare texturer, är mer högupplöst och har säkert avancerad AI. Storyn är också okey men berättas dåligt.

Men R2 har ett stort problem som det delar med många moderna spel. Spelet går på räls. Det är aldrig någon tvekan om var man ska härnäst eller vem man ska skjuta. En pil pekar åt vilket håll man ska, medhjälpare omkring en skjuter ner svåra monster. Försöker man gå åt fel håll möts man snabbt av en osynlig vägg. Det går tillochmed så långt att de lagt ut vapen lite strategiskt, t.ex, ligger det en rocket launcher på golvet så vet man att det kommer att komma en boss snart.

Jag påstår inte att alla spel måste bli “open-ended” som FarCry 2. FarCry 2 är raka motsatsen mot Resistance 2: spelet går så långt att det knappt finns ett mål! Det är upp till dig att hitta en mening i den värld som du är i.

Resistance 2 och andra “next-generation” spel som GTA IV och Call of Duty 4: Modern Warfare lider alla av behovet att se till att spelaren aldrig hamnar snett. Till och med Resident Evil 5 blev förändrat till ett klassiskt co-op FPS från att ha varit ett problemlösningsspel. Det är kul men leder till en tomhet när man har klarat spelet. För vad är det egentligen man gjort när man klarat spelet? Det känns mer som att man sett en film än att man spelat ett spel.  Jag vill påstå att det som definierar den här generationens konsolspel är enkelheten och snabbheten och känslan av att man aldrig förlorar eller gör fel.

Är det för vågat att gissa att nästa generations spel kommer att bli en motreaktion med svårare pussel och mer komplexa intriger? Kanske är det en indikation på att det börjar vända när spel som Professor Layton blir populära och att Riot Games grundas just nu, ett företag helt inriktat på att skapa spel baserade på samma logik som den superkomplexa Warcraft 3 kartan “DoTA”. DoTA är så komplext att det sägs att man måste känna någon som redan spelar spelet för att kunna förstå hur man spelar. Titta till exempel på reglerna för att spela online. Hur många regler förstår du?

#Alla tomma slots ska vara Computer’s. (för att man inte ska ha mer startguld än i 5v5).
#Creepskipping och Backdooring är förbjudet.
#Man får inte boosta och man får endast share’a reg items så som Ring of regeneration, Ring of health, Flash of Sapphire, Tangos, sobi mask (inte typ battlefury). (om detta sker av misstag måste det åtgärdas direkt för att slippa automatisk förlust av matchen) (itemshare).
#Alla items är tillåtna, man får även ha mer än en meka, guinsoo m.m.
#Kartan som spelas är självklart den senaste dota mapen.

Man kan förlora en Match om du eller ditt lag har:
#Backdoorat eller Creepskippat.
#Flamear (Flaming, dvs är väldigt otrevlig mot motståndarna).
#Itemshare.
#Att ni inte kommer i tid till en match.
#Pausat under val av heroes

Det blir kul att följa detta. Själv tror jag starkt på en motreaktion med svårare och mer komplexa spel.

* Jag har ingen aning om detta är sant

För sju år sen skrev jag ett  exjobb om Bluetooth (exjobbet är för övrigt inte något av mina stoltaste verk). Jag tyckte det var en ganska cool teknik då, men kom till följande slutsats:

It is my prediction that Bluetooth still has at least 3-4 years of researching and testing before it can be regarded to be such a mature technology as TCP/IP. When working with Bluetooth always assume that modules and stacks from different manufacturers will be incompatible.

Jag minns vilken frustration jag kände efter att ha spenderat 10 veckor med att försöka få olika Bluetooth-dongles och specialbeställda chip att prata med varandra. Jag är imponerad av mig själv att jag lyckades formulera mig så diplomatiskt i mina slutsatser! Det jag borde ha skrivit är att Bluetooth sög och var oanvändbart. Efter att ha läst igenom exjobbet och tagit en liten tripp längs “memory lane” minns jag hur otroligt dåligt Bluetooth fungerade när jag gjorde exjobbet. Några kompisar försökte spela sänka skepp mellan två Ericsson T68-telefoner över Bluetooth men telefonerna kunde inte ens hitta varandra. Men exjobbet var en värdefull läxa i att man aldrig ska lita på standarder.

Ett tag innan jag hade avslutat exjobbet hade Joel Spolsky argumenterat på sin blogg att bra mjukvara tar tio år. Jag tror han har helt rätt. Att skapa en internationell och välfungerande standard tar tio år (en standard i det här fallet är bara en mängd mjukvara implementerad enligt en specifikation).

USB är ett annat exempel. Jag hörde talas om USB första gången 1995. Premissen med “one cable to rule them all” var fantastisk. Det är nästan plågsamt att tänka tillbaks på tiden då man hade serieportar (små OCH stora) för möss och andra tillbehör, LPT-portar för skrivare och scanners, PS/2-kontakter för möss och tangentbord och Game-ports för Joystickar. Men USB-kablarna var dyra och drivrutinsstödet ännu sämre. När jag helt slutade använda stationär dator 2001 och gick över till laptop fanns fortfarande de klassiska PS/2 portarna kvar för extern mus och tangentbord. Nån gång efter det släppte världen allt som inte var USB. Idag, fyra år efter den magiska tio-års gränsen är USB så etablerat det kan bli. Bluetooth blev en officiell standard först 2002. Om vi följer samma logik har vi alltså fortfarande tre år kvar innan Bluetooth hamnar på den nivå som USB är idag.

Efter mitt exjobb har jag inte köpt en enda Bluetooth-pryl (förutom mobiltelefon). Jag bestämde mig redan då för att Joel hade rätt och att det var minst 10 år kvar innan Bluetooth skulle bli användbart! Dock ruckade jag lite på det häromdan när jag inte kunde motstå att beställa ett Bluetooth-headset genom jobbet. Hittills är mitt betyg nja – Bluetooth har kommit längre än jag trodde men det fungerar inte på samma självklara sätt som USB gör.

Jag kopplade ihop det med min dator på jobbet (Vista), min mobil (iPhone), min dator hemma (MacBook Pro) och min PS3. En sak som stör mig enormt med Bluetooth är att saker som självklart borde fungera inte är garanterade att fungera. Till exempel finns det en “profil” som heter headset som låter dig använda en pryl som headset och en annan profil som låter dig lyssna på musik i stereo (A2DP). PS3 stödjer inte A2Dp vilket betyder att det går att använda headsetet för att prata med folk i multiplayerspel och höra dem prata, men du kan inte få spelljudet genom headset, go figure! iPhone stödjer inte heller A2DP men det kommer för 3G versionen i och med OS 3.0 som kommer i sommar. Vista och OSX 10.5 (Leopard) stödjer dock båda A2DP. Tråkigt nog har Microsoft inga egna Bluetooth-drivrutiner utan man måste förlita sig på att datortillverkaren har lagt med vettiga drivrutiner. Apple:s implementation är däremot genomtänkt och fungerar perfekt. Drivrutinerna till Vista fungerade så dåligt att jag med jämna mellanrum måste para om headsetet med Vista.

Parningen av Bluetooth är och förblir ett problem. Det är än så länge alldeles för komplicerat att lyckas para ihop ett headset med en dator eller mobiltelefon.  Detta är det som återstår att lösa inom den magiska tio-årsgränsen.

Nokia och Apple har båda demonstrerat en lösning. Nokia har demonstrerat hur man parar ett headset med en telefon genom att hålla dem brevid varandra. Ett lysande exempel på Near Field Communication (NFC). Apple har gjort en liknande lösning, men som vanligt är Apple speciella och använder inte öppna standarder som NFC. Istället gjorde de en speciell dockningsstation där man kan ladda både headset och iPhone. Så fort man laddar iPhone tillsammans med ett headset paras de ihop automatiskt. Enkelt och genialt.

Det här är vad som återstår för att göra Bluetooth användbart. Kommer andra tillverkare att förstå enkelheten i Nokia och Apples lösningar?

IDG skriver idag att behovet av större och större minnen driver trenden mot 64-bits operativsystem. En av mina egna förutsägelser i år var att trenden mot 64-bit skulle fortsätta och driva kunderna till Apple. Så jag får ge mig själv hälften rätt, det finns ett tydligt konsumentbehov av mer än 3 GB minne. Frågan är om de nuvarande drivrutinsproblemen kommer att vara nog för att få folk att lämna Windows. I dagsläget måste jag nog säga nja. Förutom en del problem verkar det inte vara lika överskuggande som jag gissade, blir spännande att följa detta!

Svaret är affärsmodellen.

När jag köper en teknikpryl vet jag att prylen kommer att utdaterad och gammal inom ett år eller två. Jag fick ett lustigt exempel på det när jag köpte en Samsung LCD-TV för två år sen från Hi-Fi klubben. Jag diskuterade med säljaren om jag skulle lägga lite extra på att köpa en full-HD (1080p) TV eller inte. Han såg min beslutsångest och nämde hjälpsamt att när jag köper nästa TV kan jag satsa på full-HD. Vänta nu.. här står jag och ska köpa min första platt-TV och han talar redan om vilken TV jag ska köpa härnäst! När jag köpte min förra TV (en 29″ bildrörs-TV) tänkte jag inte ens tanken på att jag en dag skulle byta ut den. TV har numera blivit något som man byter ut med jämna mellanrum. Det är ju egentligen inget konstigt med det, alla vet att den mobiltelefon man köper inte kommer att gälla livet ut. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att köpa en full-HD TV när jag köper min nästa TV.

Men något har hänt de senaste åren. Den klassiska affärsmodellen med att sälja en dyr pryl till mig och sen få mig att köpa en ny tre år senare har fått konkurrens.

För ett år sen köpte jag en iPhone 2G. Den möttes av en enorm hype men på senare tid har det blivit populärt att diskutera bristerna i iPhone. Själv älskar jag min iPhone och den älskar mig men det sparar vi till en annan bloggpost. Nu har det gått över ett och ett halvt år sen Steve Jobs presenterade den i en numera klassisk Stevenote. Det intressanta är att det har gått lång tid men iPhone ses fortfarande som en häftig och åtråvärd telefon. Jag gissade till och med  att iPhone skulle stå sig som referensmodellen för alla telefoner under 2009! Hur har det blivit såhär?

Till skillnad från till exempel Sony Ericsson gör Apple exakt en telefon. En telefon som de supportar och underhåller med ny mjukvara kontinuerligt. Via AppStore kommer kontinuerligt nya progam och spel. Apples affärsmodell tänker större än vad deras konkurrenter gör. Apple vet att de kommer att tjäna pengar på att användarna köper saker i iTunes och applikationer i AppStore. Med lite tur kan de tillochmed locka dem att köpa mer Apple-prylar. Själv köpte jag en MacBook Pro häromveckan men jag tror att det är att ge Steve Jobs lite väl mycket cred att tro att han tänkte så långt.

Det ligger helt enkelt i Apple:s affärsmodell att jag ska använda telefonen! Hur många andra telefontillverkare har med det?

Sony tänker likadant med Playstation 3. PS3 är inte bara en spelkonsol utan även en mediaspelare av rang. Den stödjer DLNA för att streama filmer och musik från en dator och Blu-Ray för att spela HD-filmer. Blu-Ray vann kriget mot HD-DVD mycket tack vare att PS3 kom med inbyggd Blu-Ray. Det som gör PS3 till en så bra Blu-Ray spelare är dock inte att den är snabbast eller enklast att använda (det är den inte!). Det som gör det till en vinnare är att alla vet att Sony kommer att supporta PS3 under en lång tid eftersom de säljar PS3 med förlust. Sony har själva sagt att de kommer att fortsätta stödja PS3 under 10 år. Likt Apple ligger det inbakat i deras affärsmodell att uppdatera maskinen med ny mjukvara och följa de senaste tillägen till Blu-Ray standarden.

Man kan tycka vad man vill om iPhone och PS3. Men oavsett så är det två prylar som för mig som konsument har ett mervärde i att jag vet att de kommer att stödjas under lång tid. Jag tror att det här är en modell som kommer att fortsätta, prylar med en (i affärsmodellen) livslängd på flera år kommer att vinna över prylar som säljs med en engångsvinst för producenten.

Jag har ju lovat att följa upp mina egna och andras förutsägelser här och nu börjar det bli dags att följa upp en av mina egna förutsäglser! Det verkar som att fler tror som jag att Apple kommer att släppa en Netbook i år. Ars Technica har en artikel där de talar om det som talar för en Netbook och det som talar emot.

Jag vet inte varför men av någon anledning finns det en tro att det finns en massa fantastiska mobiltjänster som bara väntar på att bli upptäckta. Ta till exempel den i övrigt jättebra föreningen Excitera från KTH, de arrangerar i år tävlingen Excitera Mobile Cup där studenter ska bygga den bästa mobilapplikationen. Telenor försöker också och har det senaste året gjort reklam för Telenor Mobilstart och trott att utvecklarna ska flockas och bygga nya innovativa applikationer som de och utvecklarna kan tjäna pengar på.

Jag var själv med i Excitera Mobile Cup ett år (och kom sist, men är inte bitter ). Vinnaren var ett mobilspel. Jag har inget emot mobilspel men jag tycker det är väldigt talande. Eftersom jag själv jobbar i mobilbranschen så ser jag tydligt vilken typ av tjänster som är lyckade (ur ett tjäna pengar perspektiv): spel och ringsignaler.

Mobilbranschen måste komma från tanken att det finns en massa killerapps som bara väntar på att bli upptäckta, bara man gör det tillräckligt lätt för utvecklare att bygga dem.

Men iPhone då? App Store är ju så otroligt lyckat!! Well.. jag höll nästan på att bli motbevisad när iPhone kom – App Store är fantastiskt! Men den som tror att App Store står för innovation misstar sig. Den populäraste applikationen i kategorin underhållning är fortfarande iFart, ett program gör olika pruttljud när man trycker på en knapp. De populäraste programmen överlag är webbwidgets, spel och annat roligt, titta själva:

http://www.apple.com/webapps/index_top.html

Några gissningar om framtiden utifrån de här tankarna:

• De populäraste applikationerna i Googles egna App Store och Nokias motsvarighet kommer att vara webbwidgets och spel.
• Likaså, vinnaren i Excitera Mobile Cup kommer att vara i kategorin nöje eller en webbwidget (dvs en applikation som kör att du kommer åt vanliga webbsidor på ett smidigt sätt i mobilen). Tävlingen kommer inte att leda till att några innovativa program.

I can’t belive its almost 2009! In the spirit of Robert Cringley I can’t resist the temptation to write a few technology predictions for next year. Why should you belive in these predictions? The answer is ofcourse that you shouldn’t. 

There are two ways to try to predict the future. Either you can conduct research and try to find trends you feel are significant OR you can just go with your gut feeling. Going with my gut feeling is ofcourse what I will do here. And besides, it is my firm belief that no matter how much time the big guys spend on research their gut feeling is what ends up in their $10,000 reports.  So prepare for some rampant speculation!

No worthy iPhone contender will appear
Despite several new “iPhone-killers” appearing from Nokia, Sony-Ericsson and HTC none of them will gain the traction that the iPhone has. For all of 2009 the iPhone or it’s succesor will remain the standard by which all other smartphones are compared.

Apple will start selling a sub €600 laptop
Apple is winning on a number of fronts right now. They are selling expensive laptops like hotcakes and making the worlds most desired mobile phone while still producing the MP3 player that all other MP3 players are compared to. But, most importantly, they are sitting on the world’s arguably best consumer 64-bit OS. 2009 will drive demand for over 4 GB of memory and Apple will be perfectly situated with most of OSX already transitioned to 64-bit.

As Microsoft starts to push 64-bit windows old device drivers will start to malfunction. Microsoft’s compability layer will create more pain for end users than it alleviates.

At the same time, Apple is now the only large notebook manufacturer that isn’t selling a netbook. They have a great OS and a netbook is the perfect way to lure people onto the Apple route. Apple have already realized this. 2009 will be the perfect opportunity for them to go mainstream with a cheap well-functioning netbook running OS X.

Google’s dominance ends
After 2009 it will be clear the Google is no longer the dominant player in the search market. Now this one is a big bet! But I am confident for a number of reasons. Google’s source of revenue is still AdSense. After that, they have a bunch of lossmaking operations. To mention a few: Picasa, Youtube, Orkut and Android. Even though I love Google they have clearly shown that they are unable to make money on anything else than search.

Sooner or later their dominance in search will have to end. And I predict that it will happen in 2009. This will be disastrous for Google as they have no other large source of income.

Jag läste på den officiella Playstation-bloggen att Sony lanserar Home imorgon. Spännande! Det ska bli kul att följa det. Men frågan är om det kommer att ge Sony den boost de behöver. Jag är själv ganska exalterad över Home och jag tycker det är en kul idé, men jag undrar om det kommer att vara en konkurrensfördel för Sony i konsolkriget. Ibland kan jag känna att Home är något som tillkommit från sälj/marknad hos Sony och inte från produktledning. Dvs, den har gjorts för att tjäna mer pengar per konsol, inte för att skapa en bättre produkt (och därmed sälja fler konsoler).

Ur sett säljperspektiv verkar Home trevligt, man kan sälja produktplaceringar (Diesel, Red Bull och flera andra är med från dag ett).  Men hur ser värdet ut för användarna? Det finns en del bra funktioner, matchmaking tillexempel.  Men fokus verkar vara på att träffa “kompisar” (observera kompisar inom citationstecken) och inreda sitt hem. Jämför man med tjänster som erbjuder det idag på internet som Second Life och Habbo Hotel så blir två saker tydliga. Habbo Hotel är ett virtuellt jättedyrt dockhus med den intellektuella nivå man kan förvänta sig av 100 miljoner femtonåringar. Ja, jag har faktiskt testat Habbo Hotel (i mitt jobb!) och märkte snabbt att jag inte passar in bland ungdomar ens i den virtuella världen.

Second Life då? Jag har faktiskt testat det också.  Second Life tycker jag är en fantastisk idé! Second Life är i princip en direkt implementation av William Gibsons vision i Neuromancer och Linden Labs har gjort allting rätt. Man har inte samma begränsningar som i den fysiska världen (man kan till exempel flyga) vilket känns helt rätt, målet är ju ändå att skapa ett “cyberspace”, inte en realistisk kopia av den verkliga världen. Men, Second Life har det lilla problemet att det är tråkigt. Det finns väldigt lite incitament att “hänga” i Second Life om man inte har Second Life-kompisar som man kan chatta med, men ungefär där slutar det roliga.

Jag har svårt att tro att Playstation Home blir en succé. Det fyller inget behov helt enkelt. Det kommer att finnas en kärngrupp med användare som visar upp sig för varandra och har tid att spendera i Home. Övriga användare kommer snart att falla av och bara använda matchmaking-funktionerna. Av vad jag läst har Sony dock lagt in en del annat (trailers, småspel) som man kan göra i Home, vi får se om det räcker. Imorgon gäller det! Vi syns i Home imorrn.. (PSN id: niklas_a).