Framtiden nu

I just finished reading “Future Hype” by Bob Seidensticker. This book really is all over the place. I was hoping for someone to challenge some of my views and give Kurzweil a run for his money but this book does not.

Source: Flickr

Most of the stuff in it is pretty straight-forward for anyone who has read Johan Norberg, Kurzweil or Hans Rosling. Some of the points in the book are not backed up by facts which was what really drove me nuts so lets start there. If this book was put on Wikipedia it would be full of those [citation needed] quotes.

Facts and Figures

A good example is this: Bob makes the argument that as the amount of information that we can communicate increases there is a fixed limit to the amount of relevant information being transmitted. By now all the extra communication space is just being used for less important information. He illustrates that by a graph that I am too lazy to scan and put here.

The graph is totally arbitrary. It serves as an illustration but there is no reference to how the graph was constructed.  Is there any research backing it or is it just a belief by Bob? Personally I am always skeptic to graphs that don’t show any scales on the axes, but maybe that is just me.

As a similar exercise I created a graph showing how much new information the book contains given which page you are on.

Source: None. I just made this graph up. But that is obviously okay.

In an unexpected interesting twist the graph showing the amount of important information being transmitted actually contradicts an earlier statement in the book. Just a couple of pages earlier Bob talks about how vital the telegraph was to spreading information (giving an example on how the telegraph could have stopped entire battles in wars).  Obviously the telegraph added relevant information and was just not “Tier 2″ or “Tier 3″ type of information.

I would argue that Bob is correct in one way: the amount of information is increasing but we humans can only process a limited amount of information. But as technology progresses it is easier to filter that information and ensure that we receive the right information at the right time. Nowadays I might receive an SMS alert saying that my flight is delayed, this is a new type of information I would not be able to receive just 10 years ago.

The Law of Accelerating Returns

Kurzweil famously stated the law of accelerating returns:

…we won’t experience 100 years of progress in the 21st century—it will be more like 20,000 years of progress (at today’s rate).

Source: Flickr

Bruce is doing his best to debunk the law. He gives an example of how railroads were being rolled out faster than the internet. He states that the only reason why TV could be rolled out so fast was that we already had radio and had learnt from that. And the only reason radio could spread so fast was that we already had electricity. But wait a minute here… isn’t this exactly what Kurzweil is arguing? To quote Kurzweil again: “technological change feeds on itself, and therefore accelerates”. So in a weird twist Bruce is actually arguing for the law of accelerating returns instead of debunking it.

The problem with choosing your horizon
The lack of references is a constant problem. One of those things is the talk around railways. According to Bruce the development of railways started in 1830 and just 20 years later the entire US was filled with railways. According to Wikipedia the first railway was built in 1350.

I am not saying that Bruce is inherently wrong. Maybe Bruce has a good argument for not starting to look at the development of railways since the dark ages, but that argument is missing and if someone is to convince me of something they will have to do alot better than this.

The problem with choosing your sources
As any good writer will tell you, you should save the best for last. And I have.

The book is littered with quotes of people that made false predictions around everything from energy (“everyone will have their own nuclear powerplant!”) to travel (“in just two years everyone will have their own jetplane!”) to internet (“the internet changes everything!“).

People have been wrong about the future in the past. Big deal. Nassim Nicholas Tasseb spent a whole book discussing how difficult it is to predict the future! There are even websites devoted to showing how people are doing when it comes to predicting the future.

I’m not even sure what “Future Hype” is trying to tell me. Grabbing quotes from different sources and saying “Hey these people were wrong about the future, so watch out, others will be wrong too!” isn’t really helpful.

And especially when it is not based on solid research.

Imorgon börjar Tribeca Film Festival i New York. Filmen om Ray Kurzweil är öppningsfilmen och visas  för första gången imorgon. Ray Kurzweil är en amerikansk forskare som har en imponerande meritlista och som på senare år har börjat skriva böcker om vart han tror världen är på väg. För oss svenskar har Ray varit ganska okänd men han har under det senaste året blivit uppmärksammad i DN och i SVT i dokumentären “Evigt Liv“. Han har även varit intervjuad i några avsnitt av vetenskapens värld. Att det nu gjorts en film om honom som premiärvisas imorgon kommer säkert att skapa mer nyheter. Se trailern till filmen nedan.

Om inte detta vore nog, ska han även komma med en till film i år “The Singularity is Near” som är baserad på boken med samma namn. Man kan tycka vad man vill om Rays lite ovanliga åsikter. Men det ska bli kul att se filmen, den bör definitivt skapa uppståndelse!

Som namnet på den här bloggen avslöjar så handlar den delvis om vilda spekulationer om framtiden. Det är intressant att fundera vilka förändringar teknik får på vårt liv och i vilken utsträckning (om alls) vi kommer att behöva förändra vårt sätt att leva. Framtiden berör alla.

Det finns många som tycker om att spekulera om framtiden. Vi bombarderas med information om vad som kommer att hända om ett år, två år, 20 år. Ska jag ta fast eller rörlig ränta, investera i Kina eller sydamerika och så vidare. Men vem litar du på när det handlar om att förutsäga framtiden?

En grundförutsättning för att man ska lita på nån i något ämne är att de kan visa ett gediget track-record. Vill du vill ha tips om hur man startar ett företag bör du prata med (lyckade) entreprenörer. Vill du ha hjälp med att bygga ett hus behöver du nån som har byggt hus tidigare. Men när det gäller att veta vem som bäst kan gissa sig till hur världen ser ut om två år saknar jag helt måttstock för att veta vem man kan lita på. Problemet är att vem som helst kan uttala sig om framtiden. Du kanske läser en artikel i DN eller Dagens Industri och blir påverkad av den, men följer du upp om personen ifråga verkligen fick rätt ett år senare?

Det finns ett fåtal personer som följer upp sina förutsägelser. Ta tillexempel Robert Cringley som mer eller mindre gjort det till en sport. Det roliga med Robert Cringley är att han har fel ganska ofta, men det är roligt att läsa ändå! Diskussionerna kring hans förutsägelser blir det intressanta. Ännu intressantare är dock Ray Kurzweil som har blivit mångmiljonär på att använda enkla modeller för att förutsäga när det kommer att vara möjligt att släppa en viss ny produkt på marknaden. Ray har en nått en stor insikt: vem som helst kan förutsäga framtiden, det svåra är att tidsbestämma den. Ta tillexempel Hans Lind från KTH som har trott på fallande bostadspriser i snart fem år. Tillslut fick han rätt, men är han trovärdig?

Såna här förutsägelser hör vi om daglien. Ta tillexempel en krönika av Johan Schück på DN häromdan där han talar om nollränta inom ett år och en lång och utdragen finanskris. Kommer någon att följa upp honom om ett år och kolla om han hade rätt? Eftersom ingen annan tar det ansvaret gör jag det själv här och nu. Kom tillbaks om ett år så får vi se hur väl Johan klarade sig.