Framtiden nu

Imorgon börjar Tribeca Film Festival i New York. Filmen om Ray Kurzweil är öppningsfilmen och visas  för första gången imorgon. Ray Kurzweil är en amerikansk forskare som har en imponerande meritlista och som på senare år har börjat skriva böcker om vart han tror världen är på väg. För oss svenskar har Ray varit ganska okänd men han har under det senaste året blivit uppmärksammad i DN och i SVT i dokumentären “Evigt Liv“. Han har även varit intervjuad i några avsnitt av vetenskapens värld. Att det nu gjorts en film om honom som premiärvisas imorgon kommer säkert att skapa mer nyheter. Se trailern till filmen nedan.

Om inte detta vore nog, ska han även komma med en till film i år “The Singularity is Near” som är baserad på boken med samma namn. Man kan tycka vad man vill om Rays lite ovanliga åsikter. Men det ska bli kul att se filmen, den bör definitivt skapa uppståndelse!

Jag fastnade igår framför SVT Play. Play är SVTs svar på BBCs iPlayer där man kan se program direkt på nätet. Vanlig TV ligger ute i bara en månad. Men utöver det finns även öppet arkiv där man kan se utvalda gamla klipp från SVTs historia. Tråkigt nog har de inte lagt ut allt utan bara ett urval. Hur dyrt kan det vara att lägga upp hela SVTs historia på Amazon S3?

Det kanske mest skrämmande klippet som ligger ute är där Rapport 28/4 1986 rapporterar om förhöjd strålning runt kärnkraftsverket forsmark. Under sändningens gång kommer en “kommuniké från Sovjet” via telegram (!) där man meddelar att det varit en kärnkraftsincident i en liten okänd stad som heter Tjernobyl.  Tanken att Tjernobyl var en okänd stad och att Sovjet var helt stängt för oberoende nyhetsrapportering är en skrämmande påminnelse. Detta är ju för bara lite mer än 20 år sedan! Långt före live-blogging, real-time twittering och streaming. Idag hade en sån här nyhet spritt sig långt mycket snabbare, inte ens ett nytt sovjet hade kunnat hålla nyheten hemlig.

Det har också varit en diskussion om hur många som faktiskt dog i Tjernobyl. BBC skrev om Tjernobyl för några år sen och sa då att så många som  30,000-50,000 hade dött i olyckan medans vissa idag rapporterat så få som 31 döda. Intressant är att den fövirringen fanns redan efter olyckan! I ingen av nyhetssändningarna lyckas man reda ut hur många som egentligen har dött, telegram från USA säger 2,000 döda medan andra källor säger att de enda som har dött är några brandmän.

Det finns mycket roligt att se i SVTs arkiv. En generell kommentar är hur långsam och tråkig TV var på 80-talet. Pratade folk långsammare på 80-talet?

Den kanske stora lärdomen när man ser det här är attvi är chanslösa på att förutsäga framtiden. Vem hade trott att Sovjet hade fallit och att vi hade fått Wikipedia bara 15 år senare?

Ibland blir man positivt överraskad av internet! Kolla in detta kompletta arkiv med inscannade exemplar av alla utgivna exemplar av Datormagazin. Datormagazin (DMZ) har funnits i flera former genom årtiondena. Numera är tidningen riktad till de med mindre datorvana men det klassiska kaxiga DMZ riktade in sig på spelande och programmerande “power-users” (alla som spelade datorspel i början av 90-talet får nog räknas som power-users med dagens mått).

Det är roligt att notera är hur värdefull information var på 90-talet. En återkommande del i Datormagazin var “Besvärjaren Besvarar” som svarade på läsarnas frågor om hur man kom vidare i framförallt äventyrsspel. Det är svårt att tänka sig nu att ett äventyrsspel kunde vara i månader medan man försökte lösa alla pussel!

Också fascinerande är hur många spel som har blivit bortglömda. Hur många minns spel som Cabal, Bloodwych och After the War eller Damocles (betyg 9/10) från 1990 och som beskrivs som “vara i klass med den värsta drog”?

Det finns andra fall där det kan vara bra att komma ihåg sin datorspelshistoria. Nu är det kontroverser gällande spel om irakkriget, 1990 bombade man japaner i Wings of Fury.

Genom slösurfande råkade jag hitta gratisboken “Almost Perfect” som berättar historien om WordPerfects uppgång och fall. Den var så rolig att läsa att jag inte kunde lägga ned den utan sträckläste den under en eftermiddag! Jag rekommenderar den varmt. Den ger en spännande insikt i ett litet företag som växer från tre personer i en källarlokal till 6.000 personer i ett kontorskomplex. Tyvärr slutar den lite abrupt då han som skriver boken får sparken men resten är ju idag historia.

En annan intressant artikel jag läste igenom häromdan är historien om spelet “Elite”. Elite är numera klassiskt rymspel där man köper och säljer varor mellan olika planeter och uppgraderar sitt skepp. På tal om spel som saknar mål är Elite en av urföregångarna – orginalversionen hade inget annat mål än att åka runt i unviersum och köpa större och bättre rymdskepp! Med sin öppna värld kan Elite numera ses som föregångaren till allt från Eve Online till Grand Theft Auto. Själv har jag aldrig spelat originalet utan bara den upphottade Frontier: Elite II som släpptes till PC 1993 men jag minns frihetskänslan av att åka runt i ett helt universum! Att programmeraren David Braben lyckades skapa den känslan redan 1984 är fascinerande och ger en respekt över hur inflytelserikt Elite var när det kom. Shareware versionen av Elite II går att ladda ner från Eliteclubs webbsida för den som vill återuppleva gamla spelminnen

Jag spelade just igenom Resistance 2 till Playstation 3. Ett spel som IGN har ratat “incredible” och som har en metarating på 87/100 hos Metacritic. Jag är definitivt imponerad, spelet är ett duktigt hantverk. Men jag är samtidigt besviken och kan känna hur lite som har hänt sen Half-Life kom ut 1998.

Half-Life representar det första spelet som lyckades blanda en FPS med en bra och genomtänkt storyn. Introt är numera legendariskt och används som undervisningsmaterial i kurser inom dataspelsutveckling*. Resistance 2 har självklart snyggare texturer, är mer högupplöst och har säkert avancerad AI. Storyn är också okey men berättas dåligt.

Men R2 har ett stort problem som det delar med många moderna spel. Spelet går på räls. Det är aldrig någon tvekan om var man ska härnäst eller vem man ska skjuta. En pil pekar åt vilket håll man ska, medhjälpare omkring en skjuter ner svåra monster. Försöker man gå åt fel håll möts man snabbt av en osynlig vägg. Det går tillochmed så långt att de lagt ut vapen lite strategiskt, t.ex, ligger det en rocket launcher på golvet så vet man att det kommer att komma en boss snart.

Jag påstår inte att alla spel måste bli “open-ended” som FarCry 2. FarCry 2 är raka motsatsen mot Resistance 2: spelet går så långt att det knappt finns ett mål! Det är upp till dig att hitta en mening i den värld som du är i.

Resistance 2 och andra “next-generation” spel som GTA IV och Call of Duty 4: Modern Warfare lider alla av behovet att se till att spelaren aldrig hamnar snett. Till och med Resident Evil 5 blev förändrat till ett klassiskt co-op FPS från att ha varit ett problemlösningsspel. Det är kul men leder till en tomhet när man har klarat spelet. För vad är det egentligen man gjort när man klarat spelet? Det känns mer som att man sett en film än att man spelat ett spel.  Jag vill påstå att det som definierar den här generationens konsolspel är enkelheten och snabbheten och känslan av att man aldrig förlorar eller gör fel.

Är det för vågat att gissa att nästa generations spel kommer att bli en motreaktion med svårare pussel och mer komplexa intriger? Kanske är det en indikation på att det börjar vända när spel som Professor Layton blir populära och att Riot Games grundas just nu, ett företag helt inriktat på att skapa spel baserade på samma logik som den superkomplexa Warcraft 3 kartan “DoTA”. DoTA är så komplext att det sägs att man måste känna någon som redan spelar spelet för att kunna förstå hur man spelar. Titta till exempel på reglerna för att spela online. Hur många regler förstår du?

#Alla tomma slots ska vara Computer’s. (för att man inte ska ha mer startguld än i 5v5).
#Creepskipping och Backdooring är förbjudet.
#Man får inte boosta och man får endast share’a reg items så som Ring of regeneration, Ring of health, Flash of Sapphire, Tangos, sobi mask (inte typ battlefury). (om detta sker av misstag måste det åtgärdas direkt för att slippa automatisk förlust av matchen) (itemshare).
#Alla items är tillåtna, man får även ha mer än en meka, guinsoo m.m.
#Kartan som spelas är självklart den senaste dota mapen.

Man kan förlora en Match om du eller ditt lag har:
#Backdoorat eller Creepskippat.
#Flamear (Flaming, dvs är väldigt otrevlig mot motståndarna).
#Itemshare.
#Att ni inte kommer i tid till en match.
#Pausat under val av heroes

Det blir kul att följa detta. Själv tror jag starkt på en motreaktion med svårare och mer komplexa spel.

* Jag har ingen aning om detta är sant