Framtiden nu

För sju år sen skrev jag ett  exjobb om Bluetooth (exjobbet är för övrigt inte något av mina stoltaste verk). Jag tyckte det var en ganska cool teknik då, men kom till följande slutsats:

It is my prediction that Bluetooth still has at least 3-4 years of researching and testing before it can be regarded to be such a mature technology as TCP/IP. When working with Bluetooth always assume that modules and stacks from different manufacturers will be incompatible.

Jag minns vilken frustration jag kände efter att ha spenderat 10 veckor med att försöka få olika Bluetooth-dongles och specialbeställda chip att prata med varandra. Jag är imponerad av mig själv att jag lyckades formulera mig så diplomatiskt i mina slutsatser! Det jag borde ha skrivit är att Bluetooth sög och var oanvändbart. Efter att ha läst igenom exjobbet och tagit en liten tripp längs “memory lane” minns jag hur otroligt dåligt Bluetooth fungerade när jag gjorde exjobbet. Några kompisar försökte spela sänka skepp mellan två Ericsson T68-telefoner över Bluetooth men telefonerna kunde inte ens hitta varandra. Men exjobbet var en värdefull läxa i att man aldrig ska lita på standarder.

Ett tag innan jag hade avslutat exjobbet hade Joel Spolsky argumenterat på sin blogg att bra mjukvara tar tio år. Jag tror han har helt rätt. Att skapa en internationell och välfungerande standard tar tio år (en standard i det här fallet är bara en mängd mjukvara implementerad enligt en specifikation).

USB är ett annat exempel. Jag hörde talas om USB första gången 1995. Premissen med “one cable to rule them all” var fantastisk. Det är nästan plågsamt att tänka tillbaks på tiden då man hade serieportar (små OCH stora) för möss och andra tillbehör, LPT-portar för skrivare och scanners, PS/2-kontakter för möss och tangentbord och Game-ports för Joystickar. Men USB-kablarna var dyra och drivrutinsstödet ännu sämre. När jag helt slutade använda stationär dator 2001 och gick över till laptop fanns fortfarande de klassiska PS/2 portarna kvar för extern mus och tangentbord. Nån gång efter det släppte världen allt som inte var USB. Idag, fyra år efter den magiska tio-års gränsen är USB så etablerat det kan bli. Bluetooth blev en officiell standard först 2002. Om vi följer samma logik har vi alltså fortfarande tre år kvar innan Bluetooth hamnar på den nivå som USB är idag.

Efter mitt exjobb har jag inte köpt en enda Bluetooth-pryl (förutom mobiltelefon). Jag bestämde mig redan då för att Joel hade rätt och att det var minst 10 år kvar innan Bluetooth skulle bli användbart! Dock ruckade jag lite på det häromdan när jag inte kunde motstå att beställa ett Bluetooth-headset genom jobbet. Hittills är mitt betyg nja – Bluetooth har kommit längre än jag trodde men det fungerar inte på samma självklara sätt som USB gör.

Jag kopplade ihop det med min dator på jobbet (Vista), min mobil (iPhone), min dator hemma (MacBook Pro) och min PS3. En sak som stör mig enormt med Bluetooth är att saker som självklart borde fungera inte är garanterade att fungera. Till exempel finns det en “profil” som heter headset som låter dig använda en pryl som headset och en annan profil som låter dig lyssna på musik i stereo (A2DP). PS3 stödjer inte A2Dp vilket betyder att det går att använda headsetet för att prata med folk i multiplayerspel och höra dem prata, men du kan inte få spelljudet genom headset, go figure! iPhone stödjer inte heller A2DP men det kommer för 3G versionen i och med OS 3.0 som kommer i sommar. Vista och OSX 10.5 (Leopard) stödjer dock båda A2DP. Tråkigt nog har Microsoft inga egna Bluetooth-drivrutiner utan man måste förlita sig på att datortillverkaren har lagt med vettiga drivrutiner. Apple:s implementation är däremot genomtänkt och fungerar perfekt. Drivrutinerna till Vista fungerade så dåligt att jag med jämna mellanrum måste para om headsetet med Vista.

Parningen av Bluetooth är och förblir ett problem. Det är än så länge alldeles för komplicerat att lyckas para ihop ett headset med en dator eller mobiltelefon.  Detta är det som återstår att lösa inom den magiska tio-årsgränsen.

Nokia och Apple har båda demonstrerat en lösning. Nokia har demonstrerat hur man parar ett headset med en telefon genom att hålla dem brevid varandra. Ett lysande exempel på Near Field Communication (NFC). Apple har gjort en liknande lösning, men som vanligt är Apple speciella och använder inte öppna standarder som NFC. Istället gjorde de en speciell dockningsstation där man kan ladda både headset och iPhone. Så fort man laddar iPhone tillsammans med ett headset paras de ihop automatiskt. Enkelt och genialt.

Det här är vad som återstår för att göra Bluetooth användbart. Kommer andra tillverkare att förstå enkelheten i Nokia och Apples lösningar?

IDG skriver idag att behovet av större och större minnen driver trenden mot 64-bits operativsystem. En av mina egna förutsägelser i år var att trenden mot 64-bit skulle fortsätta och driva kunderna till Apple. Så jag får ge mig själv hälften rätt, det finns ett tydligt konsumentbehov av mer än 3 GB minne. Frågan är om de nuvarande drivrutinsproblemen kommer att vara nog för att få folk att lämna Windows. I dagsläget måste jag nog säga nja. Förutom en del problem verkar det inte vara lika överskuggande som jag gissade, blir spännande att följa detta!

Svaret är affärsmodellen.

När jag köper en teknikpryl vet jag att prylen kommer att utdaterad och gammal inom ett år eller två. Jag fick ett lustigt exempel på det när jag köpte en Samsung LCD-TV för två år sen från Hi-Fi klubben. Jag diskuterade med säljaren om jag skulle lägga lite extra på att köpa en full-HD (1080p) TV eller inte. Han såg min beslutsångest och nämde hjälpsamt att när jag köper nästa TV kan jag satsa på full-HD. Vänta nu.. här står jag och ska köpa min första platt-TV och han talar redan om vilken TV jag ska köpa härnäst! När jag köpte min förra TV (en 29″ bildrörs-TV) tänkte jag inte ens tanken på att jag en dag skulle byta ut den. TV har numera blivit något som man byter ut med jämna mellanrum. Det är ju egentligen inget konstigt med det, alla vet att den mobiltelefon man köper inte kommer att gälla livet ut. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att köpa en full-HD TV när jag köper min nästa TV.

Men något har hänt de senaste åren. Den klassiska affärsmodellen med att sälja en dyr pryl till mig och sen få mig att köpa en ny tre år senare har fått konkurrens.

För ett år sen köpte jag en iPhone 2G. Den möttes av en enorm hype men på senare tid har det blivit populärt att diskutera bristerna i iPhone. Själv älskar jag min iPhone och den älskar mig men det sparar vi till en annan bloggpost. Nu har det gått över ett och ett halvt år sen Steve Jobs presenterade den i en numera klassisk Stevenote. Det intressanta är att det har gått lång tid men iPhone ses fortfarande som en häftig och åtråvärd telefon. Jag gissade till och med  att iPhone skulle stå sig som referensmodellen för alla telefoner under 2009! Hur har det blivit såhär?

Till skillnad från till exempel Sony Ericsson gör Apple exakt en telefon. En telefon som de supportar och underhåller med ny mjukvara kontinuerligt. Via AppStore kommer kontinuerligt nya progam och spel. Apples affärsmodell tänker större än vad deras konkurrenter gör. Apple vet att de kommer att tjäna pengar på att användarna köper saker i iTunes och applikationer i AppStore. Med lite tur kan de tillochmed locka dem att köpa mer Apple-prylar. Själv köpte jag en MacBook Pro häromveckan men jag tror att det är att ge Steve Jobs lite väl mycket cred att tro att han tänkte så långt.

Det ligger helt enkelt i Apple:s affärsmodell att jag ska använda telefonen! Hur många andra telefontillverkare har med det?

Sony tänker likadant med Playstation 3. PS3 är inte bara en spelkonsol utan även en mediaspelare av rang. Den stödjer DLNA för att streama filmer och musik från en dator och Blu-Ray för att spela HD-filmer. Blu-Ray vann kriget mot HD-DVD mycket tack vare att PS3 kom med inbyggd Blu-Ray. Det som gör PS3 till en så bra Blu-Ray spelare är dock inte att den är snabbast eller enklast att använda (det är den inte!). Det som gör det till en vinnare är att alla vet att Sony kommer att supporta PS3 under en lång tid eftersom de säljar PS3 med förlust. Sony har själva sagt att de kommer att fortsätta stödja PS3 under 10 år. Likt Apple ligger det inbakat i deras affärsmodell att uppdatera maskinen med ny mjukvara och följa de senaste tillägen till Blu-Ray standarden.

Man kan tycka vad man vill om iPhone och PS3. Men oavsett så är det två prylar som för mig som konsument har ett mervärde i att jag vet att de kommer att stödjas under lång tid. Jag tror att det här är en modell som kommer att fortsätta, prylar med en (i affärsmodellen) livslängd på flera år kommer att vinna över prylar som säljs med en engångsvinst för producenten.

Jag har ju lovat att följa upp mina egna och andras förutsägelser här och nu börjar det bli dags att följa upp en av mina egna förutsäglser! Det verkar som att fler tror som jag att Apple kommer att släppa en Netbook i år. Ars Technica har en artikel där de talar om det som talar för en Netbook och det som talar emot.

Som namnet på den här bloggen avslöjar så handlar den delvis om vilda spekulationer om framtiden. Det är intressant att fundera vilka förändringar teknik får på vårt liv och i vilken utsträckning (om alls) vi kommer att behöva förändra vårt sätt att leva. Framtiden berör alla.

Det finns många som tycker om att spekulera om framtiden. Vi bombarderas med information om vad som kommer att hända om ett år, två år, 20 år. Ska jag ta fast eller rörlig ränta, investera i Kina eller sydamerika och så vidare. Men vem litar du på när det handlar om att förutsäga framtiden?

En grundförutsättning för att man ska lita på nån i något ämne är att de kan visa ett gediget track-record. Vill du vill ha tips om hur man startar ett företag bör du prata med (lyckade) entreprenörer. Vill du ha hjälp med att bygga ett hus behöver du nån som har byggt hus tidigare. Men när det gäller att veta vem som bäst kan gissa sig till hur världen ser ut om två år saknar jag helt måttstock för att veta vem man kan lita på. Problemet är att vem som helst kan uttala sig om framtiden. Du kanske läser en artikel i DN eller Dagens Industri och blir påverkad av den, men följer du upp om personen ifråga verkligen fick rätt ett år senare?

Det finns ett fåtal personer som följer upp sina förutsägelser. Ta tillexempel Robert Cringley som mer eller mindre gjort det till en sport. Det roliga med Robert Cringley är att han har fel ganska ofta, men det är roligt att läsa ändå! Diskussionerna kring hans förutsägelser blir det intressanta. Ännu intressantare är dock Ray Kurzweil som har blivit mångmiljonär på att använda enkla modeller för att förutsäga när det kommer att vara möjligt att släppa en viss ny produkt på marknaden. Ray har en nått en stor insikt: vem som helst kan förutsäga framtiden, det svåra är att tidsbestämma den. Ta tillexempel Hans Lind från KTH som har trott på fallande bostadspriser i snart fem år. Tillslut fick han rätt, men är han trovärdig?

Såna här förutsägelser hör vi om daglien. Ta tillexempel en krönika av Johan Schück på DN häromdan där han talar om nollränta inom ett år och en lång och utdragen finanskris. Kommer någon att följa upp honom om ett år och kolla om han hade rätt? Eftersom ingen annan tar det ansvaret gör jag det själv här och nu. Kom tillbaks om ett år så får vi se hur väl Johan klarade sig.